Rasmus sov så gott i vagnen igår efter lunchpromenaden så passade på att träna utomhus medan han sov vidare…
Hade egentligen tänkt att träna på kvällen men då man aldrig vet hur dagen blir så blev jag påmind av rösten i mitt huvud som sa ”bara kööör” (som jag skrev om i förra inlägget).
Det här med att ta vara på möjligheten när den ges, istället för att försöka planera, verkar vara ett vinnande koncept.
För första gången efter förlossningen la jag nu till lite vikter!
Här är passet:
A: Rumpaktivering med gummiband.
3 övningar, 2 varv. (Får visa dessa vid ett senare tillfälle)
B: Cirkelträning, 4 varv:
12 st knäböj, 8 kg
12 st marklyft, 2 x 8 kg
12 st enarmsrodd/arm, 8 kg
12 st axellyft åt sidan, 2 x 2 kg
Knäböj med vikt framför kroppen.
Marklyft med hantlar.
Enarmsrodd med hantel.
Axellyft åt sidan.
Hur sjukt är det inte att man kan styrketräna utomhus i januari?! Kändes som en vårdag kring lunch igår. Underbart!
Vart så sugen på att börja träna efter besöket på F4L crossfit Lidingö i lördags så körde ett hemmapass direkt jag kom hem, haha!
Är lätt att jag fastnar i att vilja kunna träna ”på riktigt”, dvs följa ett program/ upplägg och då inte gör det jag kan här och nu istället. Har märkt att det är min sömn som kommer att få styra min träning, så kommer nog inte gå att följa ett program på länge.
Jag behöver tänka om och se alla ”halvdana pass” som lika viktiga och bra. Lyssnade på Träningspodden med Lofsan och Jessica Almenäs där dom pratade om detta.. Då var det hur man såg på sin träning under graviditeten, men jag kände att det passar bra in på mig nu efter graviditeten också.
Så här är mitt hemma pass som tog mig dryga 20 minuter.
Jag höll vilan kort mellan varven så fick upp lite puls. Det kändes riktigt bra och blev helt klart mitt bästa pass sen förlossningen!! Så lärde mig att bara kööör! Kanske hinner jag mycket, kanske blir jag avbruten, men det gör inget i så fall.
Mycket fokus på bäcken- och bålaktivering, rygg och rumpa nu!! För jag undrar, VART har min rumpa tagit vägen??? Haha! 🙂
Nu finns en utmaning i Nike+ Run Club appen – att springa 5 km (minst) varje söndag. Målet sen är att få ihop så många söndagari rad som möjligt!
Rolig idé tycker jag och det kan säkert ge en extra pepp att ta dig ut, speciellt när man har gjort några veckor. Då vill man ju inte bryta mönstret!
Jag springer inget ännu, men tog en promenad med barnvagnen runt kring Bosön idag medan Lasse tränade där. Tänker att jag kan försöka snabba på min tid lite vecka för vecka. Först med power walks och sen med korta inslag av jogg intervaller. Man får utgå från sitt nuläge helt enkelt och göra det bästa därifrån!
Någon som vill haka på utmaningen? Man kan heja på varandra via appen! 😊👍🏼
Ni vet Fit4Life som jag tidigare jobbade på? De har sen tidigare en crossfit-box på Östermalm och en på Södermalm. Nu öppnar dom en tredje box i Stockholm, på Lidingö!!
Jag har funderat mycket på hur/var/vad jag ska träna när jag kan köra på lite mer igen. Är alltid skönt att träna på ett annat ställe än sin arbetsplats, och jag saknar crossfit träningen. Så nu blev jag jätte sugen på att börja träna här!
Av alla ställen på Lidingö så är det dessutom bara 2 km från vår bryggplats. Så behöver bara ta båten över och sen en promenad/jogg på en barkbana (del av Lidingöloppet) hela vägen till gymmet! Kan inte bli bättre än så!
Här är lite bilder att tjuvkika på! Älskar att det är på markplan med stora fönster. Crossfit lokaler är ju annars mer kända för att vara nere i en grotta eller i mörka garage liknande lokaler, haha.
Jag ville helst börja träna direkt! Hänga lite i räckena, gå på händer och leka… Gud, jag saknar verkligen att kunna träna på som vanligt nu! Att jag är sugen och ivrig ser jag som ett bra tecken på att kroppen läker som den ska! <3
Nu är det massa fix inför öppningen den 12 februari. Till och med lilla Felice sliter på och dammsuger kjolen ren, haha!
Loggade promenaden hem, ganska härlig väg va?! 🙂
Dock tappade den kontakt när vi körde båten så ser ut som att vi kört rakt genom Storholmen istället för runt, haha!
Nike+ Run Club appen vill inte tro på att jag kan springa över havet….
Testar att blogga från mobilen. Har inte fungerat på länge, är något strul med appen.. Ska jag kunna blogga framöver så måste jag få det att funka, för finns ingen dator-tid här inte!
Vilken fin respons jag fick på att berätta om ansiktsförlamningen! ❤️ Kommentarer, mail och sms med så många styrkekramar. Blev så rörd och tacksam! Kände mig mindre ensam i det, då många delade med sig av liknande erfarenheter! Har inte hunnit svara på alla än, men ska absolut göra det!
Intressant att det är flera som fått ansiktsförlamning bara någon vecka efter en förlossning..
Idag har jag varit till läkare för fjärde gången. Blodprovet från i lördags visade att jag hade antikroppar mot borelia så idag var jag in och tog ett ryggmärgsprov. Får se vad de visar och om det blir någon behandling mot de…
På automatik svarar jag ”vi mår bra allihopa” när någon frågar hur lilla familjen mår. För jag kopplar ihop frågan med förlossningen och första tiden med barn. Och på den fronten mår vi alla bra! Förlossningen gick jätte bra, Rasmus växer som han ska, vi har fått sova hyfsat bra (bortsett från första veckan) och min kropp återhämtar sig otroligt bra! Lasse jobbar igen och vi börjar komma in i lite vanligare rutiner. Så på så sätt så mår vi alla bra! MEN, på grund av andra saker mår inte jag så bra just nu…
I fredags vaknade jag upp med konstig känsla i ansiktet. Vid frukosten märkte jag att det inte gick att slicka mig runt munnen. Kände hur hela vänster sidan av ansiktet inte gick att aktivera. Det blev tydligare och tydligare under dagen och kunde senare inte rynka pannan, näsan eller visa tänderna på vänstra sidan.
På övre lilla bilden rynkar jag pannan allt jag kan. På den nedre försöker jag rynka på näsan. På högra bilden försöker jag att visa alla tänder….
På kvällen blev jag hänvisad till akuten för att kolla upp det. Nu var även ögat påverkat, så kunde varken blunda eller blinka. Så för att inte skada min hornhinna behöver jag nu ögondroppar varannan timme samt sova med en ögonlapp för att de inte ska torka ut.
Jag har haft det så här en gång tidigare. Jag var då 14 år och den gången höll det i sig i ca 3-4 veckor. Jag testades då för borelia, vilket det inte var. Nu misstänker vi att det kan vara ett virus som legat vilandes.
Påfrestningen av förlossningen, sömnbristen, mjölkstockning (fyy fan säger jag, de är också något som inte hör till förlossningen men som kan komma efteråt. Där ljuger man också när man säger att man mår bara bra…), irriterad visdomstand och tandkött har kanske gjort att det brutit ut. Även om det är ovanligt med förlamning så kan det vara ett symtom på virus. Men detta är bara gissningar. Finns ingen som kan säga varför, vad man kan göra åt det, eller hur länge det tar /om det går över.
Som vanligt så tar man allt för givet när man är frisk och allt fungerar. Man tänker inte på att musklerna i ansiktet ska ha så stor betydelse. Men det påverkar väldigt mycket!
Jag saknar så att kunna le! Jag saknar att kunna blinka och inte få problem av att gå ute i vind eller solljus. Att kunna äta och dricka utan att det rinner ur mungipan. Att inte behöva sluddra på bokstäverna p, k, b och f. Jag känner hur jag blir låg och drar mig tillbaka. Orkar inte förklara varför jag ser konstig ut eller sluddrar.
När jag ser bilderna här så förstår jag att man kan tänka men så illa är det inte. Men det syns så mycket mer på riktigt än på bild, då man ser mig i rörelser. Halva ansiktet hänger och hela intrycket blir dött/kallt. Så att prata, äta, skratta blir jätte märkligt!
Jag oroar mig över om/när det ska gå över. Det är nog värst, oron och ovissheten. Helst av allt vill jag bara njuta av tiden med Rasmus nu. Hatar att det här tar fokus och energi av mig, men är svårt att koppla bort då det ständigt påminner mig… Hoppas så att det kommer att gå över. Min kropp har ju fått bort det en gång tidigare så kan bara önska att den fixar det igen…
Men som sagt. Bortsett från detta så mår vi alla bra. Men behöver och vill skriva detta för min skull. Vill inte sålla bort foton tagna från ”fel vinkel” eller undvika situationer. Som sagt, detta kan vara kvar en längre tid och i så fall måste jag ändå kunna låta mig vara mig själv..
I helgen åkte vi på en liten utflykt till södra Öland. Var roligt och skönt att göra något ihop. Jag är ju rätt så låst i vardagen nu och Lasse jobbar, så får passa på att ta vara på lediga dagar!
Vi körde ner till Ottenby och Långe Jan (fyren). Så otroligt fint och vi lyckades även se några sälar på avstånd!
Gick in i en värmestuga för amning och blöjbyte och när vi kom ut så hade dimman svept in! Totalt annat väder så vi funderade på hur länge vi satt där egentligen, haha! Som tur var hann vi se och njuta av utsikten innan iaf…
Körde tillbaka och avslutade vår lilla utflykt med denna solnedgång! <3
Igår kväll var vi till crossfit Kalmar. Jag gick dit med vagnen så att Rasmus somnade, sen sov han så fint så att både Lasse och jag kunde träna en snabbis. Därefter tog vi bilen hem, med stopp för storhandling inför veckan. Känns verkligen som att vi har blivit mer effektiva som jag hört att händer när man blir småbarns förälder, haha! 🙂
Skönt att göra lite saker som känns som oss! Utflykt, träning och att förbereda mat vi vill äta och inte bara ta va som går snabbt/lätt som det blev mycket av första tiden… Skönt att vara sig själv för en stund! 🙂
I lördags körde vi ner till Kalmar för att nu vara här ca två veckor. Lasse började jobba igår så då va första dagen för mig ensam med Rasmus (inte Pyret längre nu, fast ibland säger vi det fortfarande av vana, haha). Det går bra att vara med honom, han älskar att sova i vagnen så det blir alltid en promenad om dagen.
Men när han är vaken så gillar han inte att ligga ner så då är jag i stort sett fast då jag behöver hålla honom hela tiden! Får inte mycket gjort alls.. Dagarna ser ut ungefär så här: sova, amma, sova i vagnen, amma, amma, skrika, amma, skrika, amma, sova… haha! 🙂 Och massa blöjbyten där emellan. Och trots att det är jobbigt ibland så är det också så mysigt!! Han sover ju mest men då bäst i vagn/bil eller när jag ammat. Men sen när han då somnat så är det som att han ändå har stenkoll på om man flyttar på honom eller om jag går därifrån. Inte lätt att lura honom, haha!
Igår gick vi en promenad med Malin på dagen! Så härligt att umgås igen.. Är ju två år sen nu sen jag flyttade härifrån. Så är super mysigt att vara här igen och kunna spontan träffa några av mina absolut bästa vänner.
Kroppen börjar förresten kännas bättre och bättre hela tiden. Idag är det två veckor sedan födseln och jag har redan börjat ha stor lust till att träna. Har på känn att jag kommer att få bromsa mig mycket när jag sätter igång.
Första veckan gjorde jag bara knip övningar och några promenader på 10-20 minuter.
Andra veckan har jag gjort lite mer knipövningar (kniper under längre tid) samt börja jobba med inre bålmuskulaturen också. Dvs både bäcken och bål aktivering som jag skrev om här. Har fortsatt öka mina promenader med ca 5 minuter åt gången. Har känts bra!
Igår blev det dock mycket längre då Malin och jag gick och pratade och vädret var helt fantastiskt! Men kände efteråt att jag nog ska trappa ner lite igen. 5 minuters ökning är nog klokast.
Längtar så tills att jag kan styrketräna igen! Hade tappat mer muskler än vad jag trodde på benen och rumpan. Nu med amningen, så känns det som att jag rasar i vikt, men är liksom bara klen då. Kroppen känns mjuk och svag (främst underkroppen och magen) även om det med kläder på ser ut som att jag är mitt ”normala” igen. Men jag har en lång väg kvar till den känsla jag vill ha!! Men NU vänder det ju också! Sakta och säkert får jag öka och lägga till, istället för att dra ner på saker…
Nu ska vi ut och gå. Ta vara på dagsljuset! Han somnade just i en sån bärtröja som vi fått låna av Lasses syster.
Den funkar jätte bra ibland men ibland vill han inte med den heller! Men nu gick det!! Så därför kunde jag uppdatera bloggen. Vill gärna skriva oftare men är svårt att hinna med allt man vill nu… 🙂
Vilken hysteri det blev om min pull-ups film jag la ut på Instagram i måndags, haha! På gott och ont får jag säga….
På sociala medier handlar så mycket om tajming. Varför just denna film spred sig så extremt var för att jag skrev att jag hoppades på att det skulle sätta igång förlossningen genom lätt träning, och 9h efteråt var han född. Om det berodde på det eller på bastun efteråt eller om det ändå var dags (var ju ändå 6 dagar över tiden) vet jag inte.
A video posted by Sara Wiss 💫 Coach Sara (@sara.wiss) on
Ni som följt mig här och ”känner mig” bättre vet ju att jag tagit det väldigt lugnt med träningen på sista tiden. Pull-upsen var inte en del av mitt program utan något jag ibland (de dagar de känns bra) testar att göra bara för att se hur det känns. Älskar ju att göra pullups och de har inte känts svårt alls nu på slutet.
Blir dock lätt tokigt då filmen får internationell spridning. Folk gjorde egna tolkningar och rubriker som inte var mina egna ord och delade vidare och spred. De flesta hade ingen bakgrundskoll om mig eller förstod vad jag hade skrivit på svenska… Vill därför igen påpeka att det är inget jag rekommenderar alla gravida att göra. Man måste utgå från sig själv med allt inom träningen. De som funkar för mig kanske inte passar dig och tvärt om. Jag själv fick tex ta bort marklyft väldigt tidigt trots att det är en övning som de flesta kan köra under hela perioden.
Hade sjukt många mail och kommentarer på sidor den spreds sig på. Många tidningar och web-tv program hörde av sig. De var seriösa nog att be mig om tillåtelse att använda mitt klipp i deras kanaler. Så här kan ni se några av dem.
Roligast av allt (bara för att det är så sjukt lustigt att någon sitter och pratar om mina preggo-pullups i USA, på ett väldigt amerikansk sätt) är detta klipp som visats på ”Right this minute” ! Ni måste bara kolla på det, haha!!
(Jag har gett mitt godkännande till dem.) HÄR ÄR LÄNKEN!
Allt gick väldigt bra även om det i stunden var jäkligt tufft… Hela förlossningen tog bara 8 timmar, från första tecknet, till att jag hade honom på mitt bröst! <3
Nu är vi hemma på Storholmen igen och njuter av allt! Är så mycket nya intryck och känslor för oss alla tre. Vi gråter och skrattar om vartannat, och lär känna varandra. Det är emellanåt tufft men samtidigt älskar jag varje sekund av det. Går inte att förklara riktigt..
Han verkar älskar att åka både bil och båt.. Första gången vi skulle åka hem så startade inte vår båt pga av kylan. Men kunde då lifta med en granne som var i hamnen. Andra gången fick vi igång båten men fick då köra försiktigt och krossa isen på vägen. Känns som att Pyret kommer bli en riktig viking med tanke på bara hans första vecka, haha!
Vi kallar honom fortfarande för Pyret då det känns så naturligt. Men är nere på två namnalternativ… Bestämde oss dock igår för att han får heta Wiss som mig iaf. Är så svårt att stava till ten Siethoff så ska göra det lätt för honom! 😉
Nallen som han fick av farmor på BB fick namnet Polarn (han är ju hans första kompis). Så här får ni hälsningar från Polarn & Pyret! 🙂
