Idag går jag in i vecka 28 och börjar alltså närma mig tredje trimestern. Magen börjar verkligen växa nu så att det kliar lite i huden om jag inte smörjer in mig. Oftast är det mellan v.28-32 som magen växer som mest så vi får se hur stor den blir. Tycker att den är ganska mycket större än med Rasmus och framförallt är magmuskel-delningen bredare denna gång, vilket inte är så konstigt när det är andra graviditeten.

Har mått bra de senaste veckorna, men blir lätt trött om jag går över mina marginaler. Om jag jobbar för mycket, stressar eller sover dåligt så märker jag av det direkt. Finns inte lika mycket reservenergi att plocka fram.

Saker jag funderar över just nu är vad som händer i världen med Coronaviruset. Jag är inte så orolig för egen del just nu, då gravida inte sägs vara en riskgrupp men i vissa länder rekommenderar dom gravida att isolera sig i ca 12 veckor! Har bekanta som fött barn nu nyligen och är ens partenr de minsta sjuk får hen inte vara med under förlossningen. Efter födseln är det bara mamman och den nyfödda som får vara kvar på BB. Så är läget just nu... Men är ju ett tag kvar. ❤️

Den 24 oktober dök det här svaga strecket upp på ett test. Ett test jag tog mest för att bekräfta att jag inte var gravid och skulle sluta hoppas. Fick till och med min mens (dock en vecka sen) som sen tvärt upphörde efter bara 1,5 dag.. Fundersam så tog jag ett test igen (testat negativt tidigare) och så dök det upp... Så svagt att jag inte litade på det, haha! Så blev några tester till!

Mådde bra och levde som vanligt fram till vecka 7 ungefär (tror jag var i vecka 4 när vi fick veta). Sen i slutet av vecka 7 åkte jag på en förkylning och blev samtidigt väldigt illamående. Så illa att jag inte åt på tre dagar. Det kom upp bara av att jag tänkte på mat. Trodde att det skulle bli bättre när jag blev frisk men illamående var här för att stanna. Okej, va inte fullt lika illa, fick iaf i mig frukost och ibland även lunch.. Men nästan så illa var det fram till vecka 15. Så har ätit allt för lite mat (småätit det som funkat), kräkts ca varannan dag och bara försökt ta mig igenom alla måsten för dagen så som jobb och hämtning/lämning på förskola. Rasmus sa hela hösten att "mamma är sjuk".

Att träna har inte funnits på kartan! Så ett uppehåll från all fysisk aktivitet (inklusive promenader) på 2,5 månad blev det.

Nu mår jag iaf mycket mycket bättre! Tror aldrig jag har njutit så mycket av mat som jag gör nu, haha! Tränar igen men ingen friidrott eller annan tung träning. Men det är roligt vad såna här upplevelser kan ge en perspektiv på saker. Jag är så glad och nöjd att bara kunna röra på mig och ha energi. Så så länge jag får må så här så spelar det ingen roll vad jag kan träna, så länge jag kan hålla igång och röra på mig med energi. I vecka 17 började jag ana rörelser där inne och nu känner jag av de svagt varje dag. <3

Idag går jag in i vecka 20. Bebisen är beräknad till den 26 juni. Känns spännande och är så tacksam att få göra denna resa igen. Att ge Rasmus ett syskon att dela sin uppväxt med! <3

På tisdag ska vi på rutinultraljudet, hoppas att allt ser bra ut.

Vet inte om jag har tid att blogga igen, men känner att jag saknar lite att dokumentera saker så som jag gjorde tidigare. Är roligt att se tillbaka på gamla bilder och mysiga stunder... Vi får se helt enkelt, men i så fall är bloggen främst för min egen skull.

För en månad sen (alla hjärtans dag) så förlovade vi oss!! ❤️❤️❤️

Jag har hållit det för mig själv ett tag och bara gått runt och små lett. Första veckan hade vi inga ringar så då kändes det inte så verkligt, förutom att jag fick säga god natt till min fästman på kvällarna. ❤️

Brukar vanligtvis dela med mig ganska snabbt på sociala medier men ha vart rätt mysigt att få berätta till de folk jag träffat istället.. Några ha varit observanta och noterat ringen!😊

(Bilderna är från dagen efter i Finland. Inga ringar ännu men glaaada.)

Så detta hände alltså på alla hjärtans dag när vi var på väg till Kuopio där jag skulle tävla. Mamma och pappa hade kommit till oss för att vara med Rasmus så att vi kunde åka iväg själva över helgen.

Vi åkte på torsdag kväll och passade då på att gå och äta god middag. Va ju trots allt alla hjärtans dag och vi var barnfria.. När vi ätit ett tag och pratat om lite allt möjligt börjar Lasse berätta om hur han kände redan på första daten och fortsatte med massa fina ord och känslor fram till där vi är idag. Jag tänkte att jäklar va seriöst alla hjärtans dag tal han har (och blev lite stressad att jag inte ansträngt mig, tänkte knappt att vi skulle hinna fira eller göra något).. Han fortsätter och ser så kärleksfull ut, och jag tänker "det här låter ju nästan som att han ska fria" utan att tänka att han faktiskt skulle göra det! Haha, såå trög!

Han avslutade med att säga "Jag vet ju att det är du som är Den. Den rätta i mitt liv. Den man drömmer om att få träffa. Mitt livs kärlek. Jag vill leva resten av mitt liv med dig, jag vill gifta mig med dig. Vill du gifta dig med mig?"

Mitt svar va - alltså va?! Friar du?? På riktigt?! JA JA JA!! 😂❤️

Blev så mycket gratulationer då för tävlingen så kändes lite konstigt att slänga in att gratta oss för detta nu också! 😂❤️